Jag har inte skrivit på länge.....jag vet! Inspirationen bör väl komma tillbaka någon gång hoppas jag.
Idag vill jag bara skriva av mig lite, för att se om det kan lätta på trycket.
Igår fyllde allas våran My år och det är nog den värsta födelsedagen både hon och vi upplevt, för det blev just den dagen vi fick ta bort hennes älskade häst Abanico.
Vi har vetat ganska länge att denna dagen skulle komma, han hade haft mögelsporer i lungorna sedan han var uppstallad på Pålsjö Gård. Där var så mycket mögel i tak o väggar så han blev sjuk av det. När han sen har behövt vila och inte kunnat vara ute många timmar om dagen, så kom hosta, näsflöde och bukandning tillbaka. Allt blev en ond cirkel, så det sista året bestämde My sig för att om vi inte fick igång honom denna gången och han fick vara frisk och kunna tävla och träna hoppning, så skulle hon låta ta bort honom, avliva alltså.
Han har på alla sätt varit en underbar individ, arbetsvillig till tusen, mycket klok, världens snällaste, busig, kelig, ja jag kan göra listan hur lång som helst!
Han har funnits i våra liv i nio år, jag kan inte säga hur mycket jag saknar honom och att åka in till djursjukhuset med Johny, Jenny o My igår och klappa om honom, för att sen lämna honom där är absolut bland det svåraste jag gjort.
Fast jag vet att han har det bättre nu, han kan andas normalt och har inte ont och kan beta gott grönt gräs på de evigt soliga gröna ängarna!! Till My kan jag bara säga att du har klarat allt detta så bra som man bara kan, du är en utav de starkaste kvinnor jag vet och om ett tag, stundar det bättre tider!
Vila i frid älskade Abanico!!
