Annemaries son Anton var också med på träningen igår. Han och jag brukar sitta på trappan och kolla. Han är den gladaste kille jag vet. Vi skrattar nästan hela tiden, utom när vi springer ut, för att vi inte vill se när Abanico får spel. För det får han ibland och man tror att My ska hamna i sargen, men inte hon inte. Hon har vunnit alla striderna hitintills. Ja, ja, Anton, det är ju tur att Abanico inte har kommit på att man kan ju lägga sig ner och visa hur trött man är!!! Det är där ju vissa som gör!!!!!
Goa, goa Anton!!
Ridpasset avslutas.
Löddrig överallt!! Duschen nästa!!
